16 nov. 2012

FATAL SEX


Historien om bordellhärvan 1976 går i repris. Boken MAKTEN, MÄNNEN, MÖRKLÄGGNINGEN (2004) har getts ut i ny upplaga och det med fler namn. Man hävdar att säkra källor utifrån polisspaning, avlyssning och omfattande intervjuer med SÄPO ingår - utöver samtal med de berörda prostituerade. (!?)
Även om författaren uttrycker denna härva som "Varböld som än dunkar i garderoben" kan jag inte tänka mig att boken förändrar något i sak. Ty de som mycket väl visste och givetvis hade makten, var förstoppade av både själviskhet och feghet i båda ändar.  Inte helt osannolikt hade några av dessa säkert sexuella böjelser för "smått" också.
Det låg i tiden och gör så fortfarande.

Enkla biologiska spelregler om jämbördig sexualitet fanns inte på kartan.
All porr var fri. Hästar, hundar och barn utnyttjades sexuellt, som om det vore vardagsmat. De som hade frihet fick än mer och skydde inte att utnyttja de som inget hade att sätta emot. De barn och unga som befann sig i samhällsvård hade inte ens självrespekt, men befann sig i ovillkorlig beroendeställning.

70-talet är det decennium då man helt ville tillåta både sex med djur och barn. RFSU/RFSL jobbade för högtryck och förslag sändes till Riksdagen. Man kunde även läsa i dåtida psykologiböcker om att "stimulering av barns könsorgan utvecklar nervsystemet..."

Västvärldens sexualitet vilade i stort på Sigmund Freuds aggressiva libido. I praktiken gäller det än idag i sociala, samhälls- och kulturella miljöer.
Vill man ha kulturellt eller religiöst stöd för att förgripa sig på barn och unga kan man få det via Freuds infantila sexualteori och/eller i ”de förbjudna lederna” i Gamla Testamentet, som vittnar om att förbud gäller endast när barnet har fått mens alternativt sädesuttömning.
Och nu.
För första gången ska jag berätta om vad jag känner till och funderingar i Geijeraffären. Med anledning av ovan nämnda bok började jag ta del av mer material. Jag fastnade för denna nättext: 
”På behandlingshemmet som Eva Bengtsson och hennes kusin bodde på under den här perioden på 70-talet var alla tvungna att titta på Rapport för att veta vad som hände i världen. Det var där hon för första gången såg sina kunder i ett annat sammanhang och förstod vilka de var. Då blev hon så arg att hon rev ner hela rummet.”
Eva Bengsson talar helt sant om händelsen. Utan tvivel. Jag var just där på plats när det hände.  

Jag hade skrivits ut i april 1976. Strax efter kontaktade min dåvarande övervakare Putte mig och undrade om jag kunde åka upp och hjälpa dem med en tjej som var som jag när jag kom dit, flera år tidigare. Det vill säga tyst och vägrade att prata med någon. Jag accepterade och tog tåget till Enköping. (Denna tjej bodde på den öppna avdelningen och hade inget med den så kallade Geijeraffären att göra.)
Eftersom jag erbjöds att övernatta hos Puttes familj väntade jag på att han skulle sluta för kvällen på den stängda avdelningen.
Jag satt vid det runda bordet, längre ifrån teven som var rummets hjärta. Personal och andra intagna satt i sofforna och tittade på dåvarande Rapport. Vi skulle bli bildade genom att titta på nyheterna. Det var en evig plikt.
Ljudet var inte så högt. Den enda politiker som jag hann se och uppfatta tydligt var Olof Palme, men de var fler. Plötsligt for en tjej upp från soffan, gråtande och skrikande började hon slå och kasta ner allt hon fick tag i. 
Det var Eva Bengsson. 
Utbrott var inte ovanliga på den stängda avdelningen. Men hennes förtvivlade utbrott denna kväll glömmer man inte. Om varför, fick jag inte veta förrän långt senare.
Den bild jag har av Eva Bengtsson var annars en något hämmad men rar tjej, smal och lång och med ett snarare barnsligt utseende. Hennes kusin, något äldre, satt också vid nämnda tidpunkt på Eknäs skolhem och var mer "kaxig". Som normalt många ungdomar är i den åldern. Jag visste alltså inte då att tjejerna prostituerade sig. Jag har heller inget minne av att jag upplevde dem som sådana. Tvärtom!
I detta sammanhang ska man komma ihåg att prostituerade tjejer (och killar) hade låg status på dessa ställen av olika skäl. De som gick på stritan var mer eller mindre hårt mobbade. Utan att personal visste.
Som i allt annat.

Efter en tids spaning slog polisen till i maj 1976 och Doris Hopp, kopplerskan, åkte dit. För mig är det ställt utom tvivel att hon var en kallhamrad djävul. Det fanns och finns gränser även i den kriminella världen!
Prostitution var tillåtet men inte koppleri och otukt med barn. Ändå ställde Doris upp på kunders önskemål och satte klorna i dessa tjejer, som inte så sällan hade dålig kontakt med sina egna mödrar, vilket jag menar är en fatal faktor som gör situationen än värre. Än mer hopplös.
Eva och hennes kusin var allt utom myndiga. Det kunde man både se och höra. Doris Hopp såg till att amfentaminpåsar fanns till tjejerna och mordhotade dem till tystnad.

På institutioner var det inte frågan om man hade utsatts för sexuella övergrepp, utan hur många gånger. I mitten på 70-talet började man se andra tydliga förändringar. Allt fler yngre med tungt narkotikamissbruk började komma till Eknäs. År 1976 träffade jag en 11-åring som redan var fast i heroin.

Jag vet idag att personal på Eknäs skolhem kände till vad som pågick och försökte stoppa detta vansinne. "Fotfolket" - bland andra Putte, Klara, Bibbi, Titti, Perka och Totte Wallin jobbade på skolhemmet vid nämnda tidpunkt. Jag träffade dem alla.
T W om sina erfarenheter: länk 


Vad jag förstår hamnade Eva Bengtsson som tvångsomhändertagen 14-åring först på Ulvsunda ungdomshem. Hur enkelt som helst kunde Doris Hopp skicka en taxi dit för att hämta upp tjejer till sina kunder! länk
Det bevisar hur rättslösa vi var och kunde hanteras sämre än disklasar.

Men det finns en sak som jag absolut inte förstår.
Tjejerna förflyttas från Ulvsunda undomshem till Eknäs. Hur kunde Doris Hopp sen ringa till Eknäs skolhem och få ut tjejerna genom att hävda att hon behövde barnvakt!?
Vad jag förstår gick det till på detta sätt, enligt information som jag har fått. På just denna punkt haltar alltså berättelsen rejält.

Eknäs var ett skolhem och man gick där tills man slutade grundskolan, även om man, som jag, inte fick slutbetyg. Hade man inte klarat sig tills dess, väntade till exempel ökända Ryagården.
Aldrig någonsin hade någon utifrån kunnat ringa dit för att beställa ”barnvakt”. Så enligt min mening måste det ha funnits någon på insidan av Eknäs skolhem som har hjälpt till och arrangerat det hela. Jag kan i alla fall inte se det på annat sätt.

År 2008 vittnade jag till utredaren Per-Erik Åström i Vanvårdsutredningen om den enda person, som jag kände till, och som gjorde sexuella närmanden på Eknäs skolhem. Han var ny utskrivningsassistent och arbetade även år 1976 på Eknäs skolhem. År 2008 var han jurist med egen firma i Stockholm. Om denna person finns med i utredningen känner jag inte till. Jag har inte läst boken eller sett filmen "Call girls". Dock skulle jag inte bli förvånad om så vore fallet.

Det som däremot gör mig upprörd är hur toppolitiker, högt uppsatta inom näringsliv och rättsväsende, polis och media har hållit varandra bakom ryggen i decennier. Deras fruar säger heller inget.
Alla var ju fria och hade val.
Men man var och är fortfarande så”modig” att man föraktar och förminskar hellre två unga individer som var totalt ofria och käkade amfetamin.

Envar har sin sorg och ynkedom, så sant, men man saknar ord för den usla fegheten hos de inblandade.

För mig är Olof Palme den värsta uslingen i denna härva. Han kan mycket väl ha varit en bra far och make. Men hans agerande som statsminister och eventuellt torsk i denna bordellhärva är oförlåtligt.
Tätt på följer GW Persson och Peter Bratt; vars yttersta uppgift var att granska makten men lierade sig istället med den.

Fortfarande sker övergreppen och utnyttjandet. Vad göra?
”Så, vi får förändra samhälle, sandkorn för sandkorn, och ett decennium sker det till sist. Då kommer vi. Då kommer vi och tar er." länk