31 jan. 2012

VARFÖR NY BLOGG?

Det vimlar av bloggar på nätet. Varför skulle även jag starta en ny sådan, jag som inte ens tycker om att skriva dagbok?
Jag har skäl. Få läsaren till att reflektera och förändra till det bättre. Beröra och provocera på gott och ont. Om ifall att. Även skratt tillåts, om än det kommer att fastna i strupen.
Vilka ämnen, undrar du kanske? Växelverkan sker i naturen så också i mitt skrivande. Vardagsbetraktelser ligger mig varmt om hjärtat, som numera antas vara något inbäddat i fett. Samhällsreflektioner är ett annat tema. Våra myter och föreställningar, framför allt på lösa grunder, kan också behöva en ättiksrengöring så att dess silhuetter blir skarpare.
Ibland måste man lätta på trycket. Vanvårdsutredningen och allt kring den tänker jag presentera i all sin skröplighet.
Den journalistiska banan lämnade jag för länge sen när både reportagen och de mer äkta kåserierna dog. Jag följer därför inte kvällspressens skriverier som är sådden för skvallerretoriken. Den tänker jag definitivt inte hanka på.
Det finns redan bloggskribenter som ständigt tycker till om allt och andra och på det följer kännandet. Inte så sällan uppstår därför pennalism i olika varianter. Inte ens min första och största följeslagare Sluggo, min vovve, skulle gilla det läget.
Jag är en sådan där udda kuf som inte generellt tror på att privat är politik. Än mindre är min intima sfär offentligt stoff. Jag förstår inte ens varför så kallade offentliga personer ska nagelfaras in i minsta detalj, inkluderat om de sophanterar rätt på ett svenskt sätt. Som du själv vill bli behandlad agerar du mot andra och det gäller väl även dem?
Fast, i gemensamma tvättutrymmen gäller däremot inte den normen. Den som inte har något emot gamla tvättmedelsrester och hårdammsbollar låter ju logiskt detta ligga kvar, även om dens nästa, som ska tvätta, inte gillar detsamma.
Det sista som lämnar är inte hoppet. Hoppet kan fara i en trippelsaltomortal, med skruv på, i sämsta fall. Men hur fångar jag hoppet och håller det kvar?
Det måste finnas en tro först, en övertygelse att falla tillbaka på. Den som inte tror kan därför inte ha visioner. Fortfarande kör jag på 16-raders system på stryktipset...


Häng på! Om du vill förstås.